Transcription

Medlemsblad för Föreningen SLÄKTDATAÄshults by, Derras ladugårdNr 1 2001Foto: PLmVårmötetIndelningsverketÄskhults gamla byKyrkobokföringshistorikÄnnu en kulturpristagareSläktskapet eller SläktskapenKrigsfångarna på Visingsö - del 3www.slaktdata.org

Släktskapet eller släktskapenSläktskapet eller släktskapen hur man nu väljer att uttrycka det kan ses ur olika perspektiv, beroende på de skäl som man har för attfinna sambanden. Redan som ungtingsnotarie i mitten av 60-taletlärde jag mig att relationen mamma- pappa - barn inte alltid stod förden trygga och homogena kärnfamilj som jag dittills närmast hadetagit för en självklarhet. Mål som idomstolarna på den tiden ofta passerade revy gällde fastställande avfaderskap eller avsaknaden av äktenskaplig börd. Båda dessa måltyper fick mig och säkert mångaandra att reflektera över släktskapets dubbla sidor; dess genetiskaoch legala dimensioner. Dessa gåringalunda hand i hand, de tycksaldrig någonsin ha gjort det ochkommer definitivt aldrig heller såsom samhället har utvecklats - attgöra det.Släktsambanden söks väl oftast åtminstone datamässigt - bakåt itiden, och företrädesvis uppfattasnog släktskapet som förbindelsernai rätt upp- och nedstigande led, medden ena generationen efter denandra sammanlänkade i en långkedja. Normalt råder det inget tvivel om vem som är ens rätte anfadereller ättling. Men kanske har manändå inte gjort helt klart för sig denosäkerhet beträffande faderskapetsom bara för några få generationersedan kunde råda exempelvis vidfödslar utom äktenskapet. Någontillförlitlig metod fanns då inte föratt spåra fadern eller bringa klarheti tveksamma fall. I dag lägger samhället stor möda vid att finna rätt påden som har avlat barnet, och vidnågons utpekande kan en genetiskundersökning ge ovedersägliga bevis för om misstankarna varit välgrundade. Om fadern förblir okändutsläcks självfallet möjligheten attvidare utforska barnets anor påsvärdssidan.Förr var det också vanligt attstormän av skilda slag höll sig medfrillor; i denna sin rumlande livsföring bidrog de sannolikt till att inteoväsentligt höja landets nativitet.Trots bristen på familjerättslig status eller annan legitimitet skall denpå så vis frambragta avkomman2naturligtvis rent genetiskt räknassom släkt till stormannen i fråga.Nåja, helt utlämnade var väl kanskeinte alla frillobarn; Erik XIV lär hafått upp ögonen för Karin Månsdotter när hon som kammarjungfru justpassade ett av hans illegitima. OchFredrik I:s öppet erkända mätress,den unga Hedvig Taube, föddekungen ett par söner vilka i likhetmed henne själv tilldelades grevligvärdighet.För övrigt har det under tidernaslopp inte bara varit faderskapet somefterfrågats. Fordomdags hände detinte så sällan att oönskade barn sattes ut i skogen, med påföljd att inteheller modern kunde identifieras. Påtidigt 70-tal var jag med om att irätten handlägga ett sådant ärendeoch bara för kort tid sedan tilldrogsig ett nytt fall berättigad uppmärksamhet i medierna.Om det därför förhåller sig så attden släktskapande legitimiteten imånga fall lyser med sin frånvaro,så kan å andra sidan konstateras attfamiljebildningen inte alltid garanterar det påbrå som sammanhangetlåter förmoda. Barn som avlas ellerföds i äktenskapet antas vara mannens och hustruns gemensamma, såvida inte motsatsen kan styrkas. Detär här inte uteslutet att de giftaemellanåt lever lyckligt ovetandeom familjens egentliga struktur mendet kan likaså tänkas att ett ochannat snedsprång från hustruns sidaförblir en väl förborgad hemlighet,inom hemmets hank och stör. På såsätt legaliseras barnets släktskapmed familjefadern utan varje genetisk bindning eller rättshandling(adoption). Ett omdiskuterat fall urden svenska historien utgör faderskapet till Gustav IV Adolf. Denofficielle fadern, tjusarkungen Gustav III, lär ha varit oförmögen attalstra efterkommande varför hanshovstallmästare Adolph FredrikMunck antas ha hjälpt honom medden saken. Efter ett förmodat välförrättat värv blev Munck snabbtadlad och han befordrades desslikestill såväl landshövding som serafimerriddare.Alltså, söker man sina hereditära rötter så kan det - frånsett de felkällor som kyrkoböcker och annanTidningen SLÄKTDATA Nr 1 2001dokumentation kan rymma - varaklokast att gardera med kryss.I tre mera renodlade avseendensaknar släktskapet blodsband, nämligen i förhållandet make/maka,svågerlaget och i adoptionsfallen.Adoptionsinstitutet fördes in isvensk rättsordning så sent som1917 men har sina rötter i antikaföreställningar. Så adopterade Caesar året före sin död Gajus Octavius, vilken därefter med laga arvsanspråk under lång tid kunde sitta påden romerska tronen som den alltskattskrivande och därmed vidaberyktade kejsar Augustus.Det är ingen som bestrider makens eller adoptivbarnets omedelbara släktskap. Däremot har inte syskons makar eller ingiftas syskon ialla tider eller sammanhang räknatssom släkt, åtminstone inte om manfår tro den högtidliga ed som varjedomare har att avlägga innan hanförsta gången skrider till verket.Högt och dyrt lovar den blivanderättsskiparen att aldrig lag vrängaeller orätt främja för släktskap, svågerlag eller annat sådant som skullekunna påverka tilltron till hansopartiskhet. Och samma släktrelaterade förbud gäller de domare somsamtidigt skall sitta i rätten.Släktskapsbegreppet kan tolkasvitt eller inskränkt. I dagligt taltycks till släkten räknas också deingiftas syskon med i sin tur ingiftaoch barn liksom de ingiftas föräldrar och deras syskon med barn; förden ingifte utgör ju dessa förhållanden naturliga led, på kusinbasis.Men går man längre ut i de ingiftasrelationer fjärmar man sig nog fråndet som allmänt sett faller in undersläktskapsbegreppet. Snarare laborerar man då med samband som börhänföras till släkt i släkten. Tillsyvende och sist får det ankommapå envar själv att avgöra var gränserna går för släktskapet.I ett kommande nummer av denna tidning finns det skäl att någotytterligare uppehålla sig vid släktskapstanken och de släktskapsmässiga konsekvenser som familjebildningen av i dag kan leda till.Lev väl !

SLÄKTDATAÄr en ideell förening för släkt - ochdatorintresserade. Föreningen bildades1989.Föreningen verkar för att sprida information om såväl släktforskning somdatorteknik för densamma. Föreningenverkar också för att framställa dataregister över födda, vigda, döda till låg kostnad.Föreningen upptar medlemmar frånhela Sverige och övriga nordiska länder.Styrelse för SLÄKTDATA 2000-2001OrdförandeHans Hjortsjö[email protected] (arb.)Åkraberg430 22 VäröbackaTelefon 0340 – 66 04 01Tel. arb 031 – 701 12 60Vice ordfö[email protected]örn BergdahlHällesås 6452427 51 BilldalTelefon 031 – 91 07 87Fax031 – 91 14 14SekreterareHåkan [email protected]årdsvägen 1426 69 Västra FrölundaTelefon 031 – 29 75 71Fax031 – 29 75 71Kassör, red. led.Gösta [email protected]årdsgatan 18416 54 GöteborgTelefon 031 – 84 34 08Fax031 – 84 34 08Suppleant ochCharlotte comTenorgatan 8421 38 Västra FrölundaTelefon 031 – 47 80 93SuppleantOve Tegné[email protected] Väg 51444 60 Stora HögaTelefon 0303 – 77 70 43Redaktionsled.Lars n 7434 96 KungsbackaTelefon 0300 – 213 33Fax0300 – 213 33Redaktionsled.Per Liljeströ[email protected]änskapen 3 e443 34 LerumTelefon 0302 – 131 91Fax0302 – 131 91Styrelsemedlemmarna finns upptagna på denna sida.Medlemsavgiften är 125 kr per åroch inkluderar Tidningen SLÄKTDATA.Prenumerationsavgiften förTidningen SLÄKTDATA är 125 kr per år.Medlemsavgiften/prenumerationsavgiften betalas till föreningenspostgiro 410 40 40 – 3Föreningens adress är:SLÄKTDATAc/o Gösta DryseliusNedergårdsgatan 18416 54 GÖ[email protected]öreningens hemsida:http://www.slaktdata.orgTidningen SLÄKTDATA utkommermed fyra nummer per år. Bidrag i formav artiklar, notiser och tips är välkomna.Redaktionskommittén förbehåller sigrätten att redigera insänt material. Privataannonser och upplysningar tas in gratis imån av plats.Nästa manusstopp1 maj 2001Nästa medlemsmöte hålleslördagen den 7 april kl 11.00På IOGT-NTOs Nordengården,Stockholmsgatan 16, GöteborgISSN 1102-7894Ring innan Du faxar – faxen kan vara frånkopplad!InnehållSläktskapet eller Släktskapen.2Indelningsverket.4Intervju med Mats-Olof Sander .5Kyrkobokföringshistorik .6Kulturpristagare Arvid Sandell .7Krigsfångarna på Visingsö - del 3.8Äskhults gamla by.12Dagordningen vid Vårmötet.14Medlemsmöten.14Förbundsstämma i Borås.14Nya register .15Kalendarium.16Tidningen SLÄKTDATA Nr 1 20013

IndelningsverketNågra begreppHämtat från Uddevalla-Bladet nr 1 / 2000.4AVDELNINGTvå korpralskap. Chefen var furir, sergeant eller förare.BÅTSMANMenig soldat vid örlogsflottan (skrevs även båtman).BÅTSMANSKOMPANIMotsvarade kompani vid armén.BÅTSMANSTORPMotsvarade soldattorp.FURIRENAnsvarade för provianten.FÄLTVÄBELHöll reda på soldaternas närvaro och sjukdom m.m. Skrivkunnig. Benämnsäven kvartermästare.FÄNRIKSvarade för exercisen. Förde fanan i strid.FÖRARENLägsta officersgraden.INDELNINGHärmed avsågs ursprungligen indelningen av skatter, jorderäntor eller arrenden. Den indelta armén bestod av: 18.000 7.000 fotsoldater, 8.000 3.000ryttare och 6.000 600 båtsmän.KOMPANIEXPEDITIONI kaptenbostället. Här fördes journal för regementsorder, förslagsbok, räkningar och rapporter, dagbok över händelser samt kompanijournal över frånexp. utgånga order.KORPRALSKAP25 resp. 20 rotar.KRAVPROFILVarierade under åren. Längd 168 cm, minskades till 163 cm. Samma sak medbröstomfång. Skägg vägde tungt under slutet av 1800-talet.LIVMUNDERINGDen nyaste och finaste uniformen. Användes vid regementsmöten.LÖJTNANTKompanichefens ställföreträdare.MANSKAPGemensam benämning på soldater och korpraler.REKRYTERINGDenna speglade i stort samhällsutvecklingen. Under 1700-talet: ont om folk,många krig, ofta farsoter, svårt att rekrytera gav låg kvalitet Under 1800-talet:motsatsen - lätt att rekrytera goda soldater.ROTEEn eller flera gårdar (ett mantal stort).ROTEKISTANInnehöll soldatens personliga utrustning utom vapen, vilket soldaten hadehemma. Kistan förvarades hos rotemästaren, senare av soldaten eller i kompaniets trossbod.ROTEMÄSTAREDen av rotens bönder som förde dessas talan.RUSTMÄSTARENAnsvarade för vapen och vapenvård.RÄNSELInnehöll bl a näsduk, skoborste, syväska, mässingkam, trippelstenar och skursticka. Härutöver bar soldaten kruthorn, flintpung och smörjhorn. Från börjanav 1800-talet bars ammunition o.d. i ett bandol med bärrem. Även kopparflaska och mattornister bars. I slutet av 1800-talet tillkom tältdel, stångdeloch pinnar.Tidningen SLÄKTDATA Nr 1 2001

SLÄPMUNDERINGSämre uniform som användes vid tjänst på roten och även vid högtidligatillfällen som bröllop och begravningar. Från 1819 övertog kronan hälften,från 1858 hela kostnaden för utrustningen. Samtidigt centraliserades tillverkningen.SOLDATLÖNUtgjordes av legan, årslönen, soldattorpet, hemkallet och beklädnaden. Storleken på de olika delarna varierade från tid till annan i olika delar av landet.STAMROTEStörsta gården. Där låg soldattorpet oftast.STRÖROTEÖvriga gårdar inom roten. De betalade stamroten planpenning enligt rotsedeln.TREMÄNNINGSFÖRBANDRedan år 1700 skulle tre rotar/rusthåll/båtsmanshåll tillsammans sätta uppytterligare en man, ev. med häst.TROSSBODPå kompanisamlingsplatsen från 1770-talet. I undervåningen fanns kompanitrossvagnar och tyngre gods. På övre våningen lättare persedlar.TROSSPOJKEFörde klipparen/trosshästen. Vid kavalleriet svarade fyra rotar för trosshäst,trosspojke, tält m m.UNIFORMSPRAKTFör att ge ett längre och kraftigare intryck utformades uniformerna under dengustavianska tiden med plymer, axelklaffar och revärer.VAKANSAVGIFTAvgift som roten fick betala vid soldatvakans.¿Intervju med Mats-Olof SanderAnsvarig för vår hemsida på internetIntervjuare Charlotte BörjessonVarför har vi bytt Hemside-/Web-adress?Det finns flera anledningar;Göteborgs kommun som har tillhandahållit vår anslutning och plats för servern kan av säkerhetsskäl inte haoss kvar. Någon gång under november och december2000, måste detta bort. Jag missuppfattade tidplanenvilket gjorde att vi inte hade någon server online undercirka två veckor i november.En annan anledning är att vi naturligtvis behöverframhäva föreningens namn genom att ha en webbadresssom speglar detta tydligt. Styrelsen m fl bestämde sigför http://www.slaktdata.org efter långa diskussioner.Org för att den är avsedd för ideella organisationer,slaktdata för att svenska tecken inte fungerar tillfredsställande ännu.Jag beställde vårt domännamn från en domänregistrator (000domains) med bra priser. Det kostade USD40.50 för 3 år. Gratis domännamnsservice (DNS) beställdes från ZoneEdit, men fortfarande hade vi ingenfysisk anslutning för servern.Anders Svensson på Demografiska Databasen SödraSverige (DDSS) erbjöd oss plats i sin server där vi justnu kör med begränsad funktionalitet.server saknar funktioner som vi tidigare hade.När vi får möjlighet så kommer vi att installera våregen server igen och väcka liv i all funktionalitet. Det viväntar på är alltså den fysiska anslutningen till Internet.Märker medlemmarna och andra som besöker vårhemsida någon skillnad mot tidigare?Ja tyvärr, idag kan vi bara presentera en liten del avvår hemsida.Sidan är fortfarande under uppbyggnad, vad är detsom återstår?I tekniska termer så är det databasstöd som saknas. Iviss utsträckning kanske det kan lösas hos DDSS, mendet finns en hel del begränsningar. Den kanske störstabegränsningen är ju att få tiden att räcka till. Jag har mittarbete att sköta också.Det var c:a 450 hemsidor som hade en länk till vårhemsida. Hur fick du reda på vilka det var?Genom att göra en sökning på AltaVista. Det finnsalltså möjlighet att söka på vilka sajter som länkar tilloss på den avancerade söksidan.Förbättrar detta hanteringen/administrationen avhemsidan?Hur fick det veta att vi bytt hemside-/webadress?Tyvärr inte alls just nu eftersom vi inte kör i vår egenfysiska server utan delar server med DDSS. Problemetär egentligen inte att vi delar server utan mera att derasNågra i styrelsen åtog sig att maila till alla som harlänkar till vår hemsida och andra intresserade för attmeddela den nya adressen.Tidningen SLÄKTDATA Nr 1 20015

KyrkobokföringshistorikBokanmälan av Per Liljeström.Ännu en gång har (släkt)forskaren berikats med en nyttig skrift. Det är kyrkoherde BjörnFyrlund i Vessigebro och f.d. folkbokföringsassistent Nils Marelius i Uddevalla, som sammanställt historiken, som utges av Svenska Kyrkans Församlingsförbund.ArbetsfördelningNils Marelius har tagit fram dehistoriska uppgifterna ur SvenskFörfattningssamling, SFS, som iUddevalla Kyrkoarkiv finns bevarad ända sedan 1692. Nils har dessutom aktivt deltagit i expeditionsarbetet sedan 1930-talet på olika håll iBohuslän.Björn Fyrlund har som pastorhaft expeditionsansvar sedan 1987.Han har svarat för redigering, uppställning, datorbehandling m.m.Författarna har egentligen integjort någon renodlat kronologiskuppställning utan behandlat de olikaverksamheterna, som haft med kyrkobokföring att göra. Dock finnsfyra rubriker med olika reformersom beslutats: 1894 års reform,1915 års reform, 1946 års reformoch 1967 års reform. Och undervarje rubrik redogörs för vad somhänt, även långt bak i tiden.Skriften inleds med en redogörelse för sockenstämma, kyrkostämma, kyrkofullmäktige, skolväsendet, kyrkomusikerverksamheten ochtillsättning av prästerliga tjänster.Viktiga sökord är markerademed fetstil. Bra!Lagar och förordningarDe första rikstäckande bestämmelserna om kyrkobokföring återfinns, som väl alla släktforskare vet,i Kyrkolagen av 1686. Här stadgasatt ”prästerna skola hålla förhörslängder, i hvilka födde, vigde, och6döde upptagas, samt in- och utflyttningstiden där skall utsättas”.Genom åren har denna lag förändrats, avkortats eller utvidgats.Fram till 1991, då vi fick en helt nyfolkbokföringsordning, gällde dockatt pastorsämbetet, PÄ, i varje församling skulle föra de lagstadgadeböckerna. Från 1991 är det LokalaSkattemyndigheten, LOK, som ansvarar för detta. På PÄ förs frånsamma tid uppgifter över dem somär medlemmar i Svenska Kyrkan.Här hittar vi rubriker som:Okänd moder, 1781 års religionsfrihetslag, Fångvårdsanstalt, Skolpliktiga barn, Vaccination, Dödförklaring, Utdrag ur f.d. vigsel- och begravningsböckerna till SCB, Församlingens folkmängd, Registreringpå sjömanshus och mycket annat.gränsen för kvinnor till 15 år. 1756får män ingå äktenskap vid fyllda18 år. Från 1974 har äktenskapsåldern varit 18 år för båda kontrahenterna.FolkbokföringBegreppet kyrkobokföring ersätts 1946 av folkbokföring.KoderSCB inför 1966 koder för län,kommun och församling. Här saknar jag exempel på hur dessa SCBkoder är uppbyggda, och var mankan hitta en komplett lista över dessa koder.FörsamlingsbokenHusförhörslängden ändrar namnunder 1890-talet till Församlingsboken. Tillsammans med Församlingsboken fördes också Fastighetslängd. Men också andra förteckningar såsom Obefintlighetsboken,senare Obefintlighetsregister fördes.Nybildat släktnamnRegister över Nybildat släktnamn skall föras av PÄ. Reglernahar varierat kraftigt sedan den förstaförordningen 1901.NamnFlicknamn, tilläggsnamn, hävdnamn, soldatnamn och mellannamnförklaras. Liksom patronymikon.Dock saknas en förklaring påmatronymikon. Barns släktnamnhar däremot ägnats nästan en helA4-sida.ÄktenskapÄktenskapsåldern har ändratsvid flera tillfällen genom århundradena. 1686 tilläts äktenskap vid 21års ålder för män och 17 års ålderför kvinna. 50 år senare sänktesTidningen SLÄKTDATA Nr 1 2001MinnesbokUnder Beredskapsåtgärder ihändelse av krig står anvisningarom att Minnesbok skall finnas. Fyrlund / Marelius konstaterar ”attminnesbok skulle finnas - men denkom aldrig till användning”.Nya förordningarNy folkbokföringsförordningkom 1967, och då tillkom den 10:esiffran i personnumret.Fastigheter erhöll särskild identitetsbeteckning genom fastighetsnummer.Postnummer infördes år 1968.LösbladEn stor förändring under senare

delen av 1900-talet är att vissaböcker (längder) kan föras på lösblad. Detta har jag reagerat mot, dåsidor (blad) i sådana böcker ”harstörre förmåga att få ben”, d.v.s.sidor försvinner spårlöst. I bundnaböcker brukar vissa spår finnaskvar, och stölden (?) upptäcks tidigare.1969 ändrades Lysning- ochVigselbok till Äktenskapsbok. Denna föres från 1970 i lösblad ochskall bindas för tiden 1970 - 1991.Då minskar naturligtvis risken attsidor försvinner.Arvid SandellÄnnu en kulturpristagareDubbel bokföringPå 1970-talet övervägde RSVatt föreskriva, att dödsfall aviserastill födelseförsamling för anteckning i födelse- och dopbok. Idénvisade sig inte genomförbar.Nu har man ett annat hjälpmedelför att hitta dessa personer - Sveriges Dödbok. På denna CD-skiva ärdet mycket lätt att finna de personersom avlidit 1970 och senare.AllmäntEndast en liten del av alla rubriker (sökord) har refererats. Åttasidor i historiken är upplysningsidormed följande rubriker:Förkortningar, Referenser, Sakoch Personregister samt Tillägg.Mycket bra!FormatKyrkobokföringshistoriken ärframställd i enkelt utförande, 50blad med ensidigt tryck.Mjuk pärm med genomsynligframsida. Går att hålslå och sätta ipärm.Jag hade dock föredragit A5format med dubbelsidigt tryck ochhäftbindning.Till sistvill jag rekommendera varjeaktiv släktforskare att studera dennaskrift. Den är väl värd de 100 kronor den kostar. Den kan köpas frånNils Marelius, tel. 0522 - 130 52.(Fax 0522 - 130 80.)Foto: Ahlbin GustafssonDet duggar tätt med pristagare i kulturområdet. Genom tips från norraBohuslän och ett förmedlat exemplar av Lysekilsposten har vi fått reda på attArvid Sandell fått pris för sitt arbete med Lysekils historia.Jämfört med Pär-Olov Odmer är Arvid "bara barnet", men trots det harhan i ca tio år hunnit lägga massor av fritidstimmar på sin forskning. Arvidföddes i Lysekil 1926, efter studenten fortsatte studierna i Lund där han såsmåningom knöts till kemiska institutionen. Han blev sedermera docent ikemi. Tillsammans med andra kemister har han författat ca 70 läroböcker förgymnasieskolor.Efter pensioneringen flyttade Arvid Sandell tillbaka till Lysekil, stadensom han aldrig släppt kontakten med. Intresset för Lysekils historia växteunder åren i Lund, så när Arvid kom "hem" blev detta hans stora fritidssysselsättning tillsammans med släktforskning. Sammanlagt har det genom årenblivit 271 artiklar i Lysekilsposten.Arvid Sandell har spårat sitt ursprung ända till 1600-talet.-Själv är jag nionde generationen i en släkt med gemensamma rötter i en ochsamma ort, så ingen kan säga att jag inte är en riktig lysekilare.Så här motiverar kommunen sitt val:"För Arvid Sandells stora engagemang för Lysekils historia. Generöst förmedlar han sina kunskaper om både Lysekils miljöer och människor. Hananvänder sig bl.a. av lokalpressen som medium och når därför ut till många.Allt hans arbete är ideellt."Kanske vi i Tidningen Släktdata kan få läsa någon artikel av Arvid Sandel, som är en av föreningens riktigt "långlivade" medlemmar.PLmKomplettering till KyrkobokföringshistorikenKyrkobokshistoriken som kom ut förra året, visar sig innehålla ett fel:På sidan 21 står att äktenskapsåldern från 1974 är 18 år. Det står visserligenså i SFS 1973, men bestämmelsen finns redan i SFS 1968:758. Ändringenfrån 21 till 18 år trädde i kraft 1 juli 1969. Bäst att upplysa om detta innannågon recensent finner felet.En ny upplaga av historiken är på gång, med kompletterande uppgifterom arbetet förr på en pastorsexpedition.NMTidningen SLÄKTDATA Nr 1 20017

Krigsfångarna på VisingsöAv kyrkoherde Alarik SvenssonDel 3En av rådsherrarna, DidrikWrangel, fäller vid ett tillfälle 1702yttrandet: "Om ryssarna ej få gåesomoftast i badstuga bliva de sjukaoch dö bort." Hans farhågor besannades visserligen ej, det visar statistiken, men visst är att bastubad,den enda hygieniska åtgärd ryssarnavidtog, för dem hade stor vikt ochbetydelse. En straffskärpning var attuppstudsiga fångar avstängdes frånrätten till bastubad. Och på Visingsborg fanns ingen möjlighet att tillgodose det stora antalet inspärrademed badstugans heta värme.i total avsaknad av civilisation måste av svenskarna ha betraktats medmisstroende. Men blott i sin helhet,det fanns många personliga undantag, mången ryss vann sympatieroch vänskap. Och de ungasvenskorna var då liksom nu oftaförtjusta i "tuffa" individer.Många rysk-svenska äktenskapingicks också, åtminstone ett femtiotal under de första femton åren,men 1715 kom kung Karls förbudmot äktenskaps ingående med ryskamedborgare och sedan vågade domkapitlet i Växjö ej giva några äktenskapstillstånd för fångarna.upphandlingen av spannmål ochkött på svårigheter. Året 1716 förstördes skörden i stora delar av vårtland av ihållande regn, 1717 ficklantbruket blott halv skörd, och1718 rådde total missväxt. Det varjust under ryssarnas Visingsborgsvistelse som knappheten på livsmedel blev större än någonsin understora ofredens tid. När odlarna själva nödgades blanda bark i mjöletvar det ej roligt att sända storakvantiteter spannmål till Visingsborg.När kosthållet knappades inbörjade de många rymningarna.Deras rad inleddes med att en natt ijanuari 1717 fyra fångar gled nerfrån östra vallen för att över isen flytill fastlandets skogar. Vakten uppmärksammade dem och sköt nedden närmaste, men de tre andraförsvann i mörkret på isen. Gångefter gång förekom rymningar ochde förrymda kunde ej ertappas. Detser ut som om befolkningen i Småland varit mycket mänsklig ochförstående för de olyckligas öde ochhärbärgerat dem samt tagit dem itjänst långt mer än tillbörligt var.Den mest bekanta rymningeniscensattes av tio fångar. De lyckades nå fastlandet och från Grännataga sig fram ända till Västervik.Här berättas det, tog de en liten båtoch försedda med endast två brödkakor till proviant anträdde de seglatsen mot hemlandet. Den 11 augusti 1717 nådde de Gotland, somde trodde var ockuperat av ryskatrupper. Emellertid hade ryssarnalämnat ön och de föll i händerna påden svenska strandvakten och återfördes till Visingsö genom den gotländske landshövdingen Psilandersförsorg. Efter alla flyktens strapatser var detta sannerligen ett alltförhårt öde.Svensk-ryska allianserDåligt med livsmedelRymningarna fortsätterEtt folk av främmande ras, förhatlig religion med "belätensdyrkande" och till det stora flertaletDet blev besvärligt att underhålla de knotande ryssarna. Även närmedel fanns till förfogande stötteEfter 1715 besvarade i allmänhet konungen själv alla förfrågning-DambadetBastubad8Albrecht DürerTidningen SLÄKTDATA Nr 1 2001

ar angående krigsfångarna. Då meddelanden om rymningar börjadeströmma in utfärdade han order attden eller de som härbärgerade ellerbistod rymlingar skulle undergåfängelsestraff och efterspaningarnaskärpas. När intet tycktes hjälpabeslöt han emellertid att för alltidbetaga ryssarna lusten att avvika.När i mars 1717 rapport ingickatt de tre ryssarna Joan Philippos,Pet Kisski och Simon Cassatqverymt men infångats i trakten avJönköping i vars häkte de tillfälligtinsatts, och i rapporten förfrågadeshur man med dem skulle förfara,svarade konungen att de skulle återföras till Visingsborg och undergåspöstraff. För första och enda gången under den långa fångperiodenblev fångar ådömda kroppslig bestraffning.De tre fångarna eskorterades tillVisingsborg. Men det stod ingenkommendant och välkomnade dekära gossarna utanför slottsportenoch förfrågade sig hur de haft detoch hur saknade de varit. Utan ivalvet mötte ett par handfasta karoliner som slog fångarna i handbojor.Därpå fördes de in på borggården,där spöpåle restes och fångarnakommenderades att ställa upp. Iallas åsyn undergick de trenne rymlingarna spöstraff.Lika villiga som ryssarna var attgripa till knutpiskan på de svenskafångarna i Ryssland, lika rädda varde själva för prygel.Det blev slut på rymningarnamed undantag av den förut nämndaväl planlagda och skickligt iscensatta flykten till Gotland. Mod, strategisk skicklighet och förmåga attuthärda strapatser förstod kung Karlatt uppskatta, de tio sjöfararnaådömde han inget extra straff sedande återförts.Ytterligare en rymningTraditionen omnämner en rymning från Visingsborg, vilket år denavser är ej känt.Tre ryssar hade rymt men uppspanades i Ölmstad. Då de satte sigtill motvärn blev alla tre nedskjutnaoch begravdes på en åker. Åkernheter än i dag "Ryssträdan" och ärbelägen på hemmansägare GunnarLarssons i Ölmstad ägor.Att kronobetjäningen skullelossat skotten är omöjligt. Nedskjutningen skulle i sa fall rapporteratsoch begravning skett på kyrkogård.Talar traditionen sanning måste detvarit uppretade bönder som verkställt exekutionen och sedan avfruktan för efterräkningar hållit tystmed saken och den först långt senare blivit känd. "Ryssträdan" finnsemellertid.Oro på slottetÄven om det blev lugnt för rymlingar omkring Visingsborg, dendåtida principen för all rättsskipning att straff var till för att drabbafå men avskräcka många hade visatsig verksam, så rådde dock knappast lugn på själva slottet. Det varinte enbart frihetslängtan som drivitså många att försöka fly, det varockså den lekamliga nöden.Vallarna, som bildar en rektangel, omgärdar ett område på trehundra meter i norr-söder och etthundrafemtio meter i väster-norr. På dennayta, knappt fyra hektar på grund avvallarnas tjocklek, bodde i slutet av1716 nära 2.000 fångar jämte vaktmanskapet och dess befäl. Utantillstånd fick ingen fånge lämnaområdet på dagen och under nattenskulle alla vara inspärrade. Dagspermission gavs endast åt det fåtalsom lyckats få arbete hos böndernaeller kunde sysselsättas på kronansmark eller, naturligtvis till byggnadsarbetet på ladugårdarna. Självalogementen, om man så får säga,var dock ej så överbelagda somman föreställer sig. Om man jämförde tre bataljonsbyggnaderna på forna I 12, numera Ryhovs sjukhus,där varje byggnad utan trängselrymde 1.000 värnpliktiga och dessutom innehöll fyra fanjunkarebostäder, korpral? och furirrum jämtedagrum så förstår man, att 2.000människor väl kunde rymmas i Visingsborgs fyra väldiga byggnader.Men "fritidsområdet" blev fruktansvärt litet, endast borggården samtutrymmena mellan vall och byggnader stod till buds. Vallarna, somlodrätt reser sig tre meter i höjd,varpå följer en smal terrass somfortsättes av en inåt sluttande gräsvall till ungefär samma höjd, vimlade av fångar som i dådlös slöhetblott väntade på att dagen skulle gåtill ända och trumpeten kalla demtill deras halmläger i salar, gemakoch källarrum. Klädda i utrangerademilitärpersedlar eller i vad de förmått själva skaffa sig, utmagradeoch med en evig längtan i blicken,måste dessa gestalter erbjudit enTidningen SLÄKTDATA Nr 1 2001syn av elände. Det finns knappastnågot som så tolkar frihetslängtansom den urgamla ryska folkvisan"Sakta klämtar den lilla klockan",den som vi ofta numera hör sjungasmen med orden: "Jag har hört omen stad ovan molnen." Den harnog många gånger tonat mot höjdenfrån Visingsborgs vallar!Dåligt med nyheterAtt fångarna hölls dåligt a jourmed nyheter bevisas av att de tiorymlingarna till Gotland, som försport en rysk landstigning därstädes, trodde att ön var ockuperad avryska trupper. Det var annorlundaän under vistelsen i Stockholm, därCarl Gyllenstierna 1713 yttrade irådet: "Allt vad som här nu diskuteras om försvaret vet Trubetskoyinnan klockan är 12."Brist på underhållMen det mörkaste kapitlet i ryssarnas tillvaro på Visings

Tidningen SLÄKTDATA Nr 1 2001 3 SLÄKTDATA Är en ideell förening fö